Ceylon kanel

Ceylon kanel är en kanelsort framställd av den tunna, aromatiska barken från trädet Cinnamomum verum. Den har en mild, söt smak och mycket låg kumarinhalt, vilket skiljer den från kassiakanel som dominerar de flesta butikshyllor. Här går vi igenom ursprung, smak, användning och förvaring.

Ceylon kanel, med det botaniska namnet Cinnamomum verum (tidigare Cinnamomum zeylanicum), är den sort som traditionellt kallas äkta kanel. Namnet syftar på Sri Lanka, som fortfarande är det främsta odlingslandet. Ceylonkanel odlas även i mindre skala i södra Indien, på Madagaskar och i delar av Sydostasien.

Kanelträdet tillhör familjen lagerväxter (Lauraceae). I odlingen hålls träden kortklippta för att stimulera skottillväxt. Det är de unga grenarna som skördas. Barken skärs loss, de yttre lagren skrapas bort och den tunna inre barken rullas för hand till de karakteristiska stängerna. Processen är tidskrävande, vilket gör ceylonkanel generellt dyrare än kassiakanel.

En hel ceylonkanelstång består av flera tunna lager bark som är tätt rullade inuti varandra. Strukturen är skör och kan enkelt malas i en vanlig kryddkvarn. Kassiakanel har tjockare och hårdare bark som oftast bildar ett enda rullat lager. Pulvret av ceylonkanel är ljusbrunt till beige, medan kassiakanelpulver tenderar att vara mörkare och mer rödbrunt.

De två kanelsorterna som dominerar marknaden är ceylonkanel (Cinnamomum verum) och kassiakanel (Cinnamomum cassia och närbesläktade arter). Trots att båda säljs under namnet kanel skiljer de sig i smak, utseende och sammansättning. Du kan se ett urval av kanel i vårt sortiment.

Ceylonkanel har en mild, söt och nästan blommig smak med subtila toner av citrus. Kassiakanel är kraftigare, skarpare och mer kryddig, med tydligare bitterhet i eftersmaken. I bakverk och desserter där kanel ska vara en diskret ton passar ceylonkanel väl, medan kassiakanelens intensitet kan dominera känsliga recept.

Den största skillnaden ur ett konsumentperspektiv är halten av det naturligt förekommande ämnet kumarin. Ceylonkanel innehåller mycket låga halter, medan kassiakanel innehåller betydligt högre.

Kumarin förekommer naturligt i flera växter, bland annat i kanelträd av kassiatyp. Frågan är därför relevant för dig som använder kanel ofta i köket.

Kumarin är en aromatisk förening som bidrar till den karakteristiska doften hos bland annat kassiakanel. Ämnet finns naturligt i växten och är inte tillsatt. Ceylonkanel innehåller typiskt mycket små mängder kumarin, medan kassiakanel kan innehålla betydligt mer – en skillnad som kan vara upp till hundrafalt.

Kumarinhalten i kassiakanel gör att en större mängd kassiakanel varje dag kan ge ett betydande intag av kumarin. Med ceylonkanel är det i praktiken svårt att komma upp i samma nivåer vid normal användning i mat och dryck. Det är ett intag över tid som är relevant, inte en enstaka tillfällig mängd.

Ceylonkanelns milda och komplexa smakprofil gör den till en mångsidig krydda för många typer av rätter.

I bakning passar ceylonkanel väl till kanelbullar, äppelkaka, pepparkakor och kanelsnurror. Den milda sötman kompletterar frukt och socker utan att ta över. Pulvret är ljusare i färgen och påverkar bakverkets utseende mindre än mörkare kassiakanel. Prova gärna att blanda ceylonkanel med kardemumma och vanilj för en nordisk smakprofil.

En nypa ceylonkanel i havregrynsgröten på morgonen är ett klassiskt sätt att använda kryddan. Den löser sig väl i varma vätskor och ger en rund, söt smak. I chai, varm kakao och glögg bidrar den med djup och komplexitet. En hel kanelstång kan sjudas i mjölk eller vatten och tas bort innan servering.

Ceylonkanel används flitigt i det mellanösterländska och nordafrikanska köket, till exempel i tagine och pilaffer. Den passar också i marinader till kyckling och fläsk tillsammans med spiskummin, koriander och ingefära. Hel kanelstång kan läggas i grytor och soppor under tillagningen och plockas bort vid servering.

Valet mellan sorterna handlar främst om smak och användning: ceylonkanel är mild och söt, medan kassiakanel är kraftigare och skarpare. Båda sorterna är kryddor och smaksättare.

Många produkter som säljs som kanel är i praktiken kassiakanel. Så här kan du kontrollera vad du köper.

Det botaniska namnet är den säkraste vägledningen. Leta efter Cinnamomum verum eller Cinnamomum zeylanicum i ingrediensförteckningen eller på förpackningens baksida. Beteckningarna ceylonkanel och äkta kanel är vanliga marknadsnamn, medan det botaniska namnet bekräftar sorten. Ursprung från Sri Lanka är en god indikation men ingen garanti. Ett exempel i malen form är Sonnentor malen ceylonkanel 40 g.

Hela kanelstänger behåller smaken längre än malet pulver, eftersom de flyktiga oljorna skyddas bättre när barken är intakt. Stänger passar bra i grytor, glögg och varma drycker. Malet pulver är praktiskt för bakning och gröt. Om du köper hela stänger kan du mala dem själv i en kryddkvarn för ett färskt och aromatiskt pulver.

Kanel bör förvaras torrt, mörkt och svalt för att bevara smak och arom. Fukt och ljus bryter ned de flyktiga oljor som ger kryddan dess karaktär. En tättslutande burk av glas eller metall är lämplig. Förvara inte kanel nära spisen eller i direkt solljus.

Kanel är ett samlingsnamn för kryddor från kanelträdets bark. Ceylonkanel (Cinnamomum verum) har mild, söt smak och mycket låg kumarinhalt. Kassiakanel (Cinnamomum cassia) är kraftigare i smaken och innehåller betydligt mer kumarin. De flesta produkter märkta kanel i butik är kassiakanel.

Ceylonkanel ger en mild, söt smak, medan kassiakanel är kraftigare. Båda sorterna är kryddor och smaksättare.

Ceylonkanelträdet (Cinnamomum verum) kommer ursprungligen från Sri Lanka och odlas även i södra Indien, på Madagaskar och i delar av Sydostasien. Kassiakanel odlas främst i Kina, Vietnam och Indonesien.

En ceylonkanelstång består av flera tunna, tätt rullade lager och är skör. Pulvret är ljusbrunt till beige. Det säkraste sättet är att kontrollera det botaniska namnet Cinnamomum verum på förpackningen.